Jag lever! Har dock haft fullt upp med jobb och annat mer roligt, så därför har det ekat tomt här. Jag har nu jobbat i 14 dagar för att vara exakt, och har 7 dagar kvar. Är ganska trött på att jobba nu, men jag jobbar iallafall med Simon vilket gör det väldigt mycker roligare. Förutom att jobba så har jag varit med vänner, klippt mig, turistat med släktingar från Arvika, läst ut The Faut In Our Stars på fyra dagar (grym bok, älskade den), fätt världens fulaste bränna, varit och lyssnat på Doug Seegers, skaffat en kompis i Huffman och en hel del annat. 

Nu är det seriöst bara tre veckor till jag tar mitt pick och pack och flyttar till andra sidan Atlanten. Så sjukt, kan verkligen inte fatta det. Jag är så sjukt taggad men samtidigt så himla rädd. Hur ska jag klara mig utan min familj, Licci och mina underbara vänner i ett helt år? Det är sånna tankar som går i mitt huvud just nu. Jag och mina vänner satt och diskuterade det här om kvällen, varför utsätter man sig för en sån här sak? Att flytta till ett annat land, till ett ställe dit man aldrig har träffat en ända person och välja att starta lite som ett nytt liv där? Varför gör man det? Det är ganska sjukt egentligen, men samtidigt. Varför gör man inte det? Om man har chansen, vilka nackdelar finns det egentligen med att åka föutom rädsla? Visst är ett extra år på gymnasiet en nackdel, men hur viktigt är det om man jämför med det man kommer få med sig från ett utbytesår? En grym engelska, nya minnen och erfarenheter, nya vänner, en mognad som person och en extremt stor personlig utveckling. Nu låter det som om jag redan har varit borta ett år och precis kommit hem och vet exakt hur jag kommer känna mig efter detta år. Det har jag inte och gör inte, inte alls. Men det här är vad jag tror att jag kommer ta med mig hem ifrån mitt utbytesår. jag förväntar mig inte heller att alla upplevelser kommer vara bra upplevelser, men det är nog också de som bidrar till att man växer så mycket som person. 

Kanske kommer jag skratta åt dettta när jag kommer hem och tänka på hur fel jag hade, men kanske kommer jag sitta där och faktiskt hålla med. Vem vet, men det jag faktiskt vet är att det nu bara är tre veckor kvar till jag åker och det är så himmla sjukt!