Ja, 13 dagar kvar nu! Ni vet känslan när man är på väg upp i fritt fall på Gröna Lund, pirret i magen och rädslan över att man snart ska störta rakt ner mot marken? Så känns det, hela tiden. Ibland är pirret i magen lite större, och ibland är rädslan lite större. Känner mig lite som en vandrande emotionellt ostabil bomb just nu. Ena sekunden jätteglad och jättetaggad, och andra sekunden rädd, nervös och ångestfylld. 

I dag är det iallfall bästa Marias tur att åka över till the US! Just nu så borde hon vara någonstans ovanför Oslo. Jag var hemma hos henne en stund igår och sa hejdå, och det känndes så konstigt att hon skulle åka. Kunde inte riktigt fatta det, men det händer faktiskt! Det känns som om det var nyss vi var i Stockholm på vårt första Explorius möte. Då hade vi ingen aning om vart vi skulle hamna, eller när vi skulle åka, och nu sitter vi här. Maria på ett plan på väg till NY och jag med 13 dagar kvar i Sverige. Galet, och det börjar verkligen bli verkligt nu! 

 

Jag lever! Har dock haft fullt upp med jobb och annat mer roligt, så därför har det ekat tomt här. Jag har nu jobbat i 14 dagar för att vara exakt, och har 7 dagar kvar. Är ganska trött på att jobba nu, men jag jobbar iallafall med Simon vilket gör det väldigt mycker roligare. Förutom att jobba så har jag varit med vänner, klippt mig, turistat med släktingar från Arvika, läst ut The Faut In Our Stars på fyra dagar (grym bok, älskade den), fätt världens fulaste bränna, varit och lyssnat på Doug Seegers, skaffat en kompis i Huffman och en hel del annat. 

Nu är det seriöst bara tre veckor till jag tar mitt pick och pack och flyttar till andra sidan Atlanten. Så sjukt, kan verkligen inte fatta det. Jag är så sjukt taggad men samtidigt så himla rädd. Hur ska jag klara mig utan min familj, Licci och mina underbara vänner i ett helt år? Det är sånna tankar som går i mitt huvud just nu. Jag och mina vänner satt och diskuterade det här om kvällen, varför utsätter man sig för en sån här sak? Att flytta till ett annat land, till ett ställe dit man aldrig har träffat en ända person och välja att starta lite som ett nytt liv där? Varför gör man det? Det är ganska sjukt egentligen, men samtidigt. Varför gör man inte det? Om man har chansen, vilka nackdelar finns det egentligen med att åka föutom rädsla? Visst är ett extra år på gymnasiet en nackdel, men hur viktigt är det om man jämför med det man kommer få med sig från ett utbytesår? En grym engelska, nya minnen och erfarenheter, nya vänner, en mognad som person och en extremt stor personlig utveckling. Nu låter det som om jag redan har varit borta ett år och precis kommit hem och vet exakt hur jag kommer känna mig efter detta år. Det har jag inte och gör inte, inte alls. Men det här är vad jag tror att jag kommer ta med mig hem ifrån mitt utbytesår. jag förväntar mig inte heller att alla upplevelser kommer vara bra upplevelser, men det är nog också de som bidrar till att man växer så mycket som person. 

Kanske kommer jag skratta åt dettta när jag kommer hem och tänka på hur fel jag hade, men kanske kommer jag sitta där och faktiskt hålla med. Vem vet, men det jag faktiskt vet är att det nu bara är tre veckor kvar till jag åker och det är så himmla sjukt! 

Ja då var besöket på amerikanska ambassaden avklarat! Jag tog bussen utanför lägenheten 8.08 imorse och kom fram till ambassaden omkring halv nio. Redan då var det en lång kö in till ambassaden, så det var bara och ställa sig där och vänta. Efter omkring en timme var det min tur att på komma in på ambassaden. Det första man fick göra var att visa upp sitt pass, gå igenom en liknande säkerhetskoll som finns på flygplatser och lämna ifrån sig all elektronik som telefon, hörlurar etc. När man hade passerat den kontrollen fick man följa en markerad väg in i ett väntrum. Där fick jag en nummerlapp och fick sitta och vänta ytterligare. När mitt nummer ropades upp fick jag gå fram till en lucka och lämna ifrån mig alla mina visa papper och sedan gå tillbaka och sätta mig och vänta på att mitt namn skulle ropas upp. Så efter ytterligare väntan ropade de äntligen upp mig. Jag fick då gå fram till en lucka, svara på några frågor och sedan sa de att mitt visa var godkänt. Så själva "intervjun" tog omkring tre minuter, och jag fick vänta i ca två timmar innan. Inte jättekul, ångrar att jag inte tog med mig en bok eller nått liknande. Men det kunde ha varit värre, och jag är bara glad att mitt visa blev godkänt! Var seriöst jättenervös innan jag skulle gå på min lilla intervju. Trodde jag skulle på hjärnsläpp och glömma namnet på familjen eller orten där jag ska bo, men det gick bra haha. 

Efter besöket på ambassaden gick jag och Poppo på stan en stund innan vi åkte hem till Mora igen. 

Det känns seriöst sjukt att det sista "viktiga" är gjort inför USA. Bara en vaccination, packing och 41 dagar kvar nu. Galet galet galet galet. 

Imorgon blir det upp tidigt för 8.08 går bussen mot ambassaden. Första gången sen skolan slutade som jag ska upp så tidigt tror jag, så jag är inte så jättetaggad på det haha. Men det ska nog gå bra, bara jag hinner dit i tid så ska det nog vara lugnt! 

Nu ligger jag i sängen, kollar på Gossip Girl och väntar på att håret ska torka. Imorgon åker jag som sagt till Stockholm och på onsdag ska jag till amerikanska ambassaden. Spännande och lite läskigt. Men bara jag kommer ihåg alla papper jag ska ha med mig kommer det förhoppningsvis gå bra! Sjukt att det bara är 43 dagar till jag åker nu! 

Hej! 

Nu är jag hemma igen från vår lilla trip ner till Örebro. Igår var vi inne i Örebro under förmiddagen, och vid tre någon gång åkte vi hem. Vi var hemma vid sju/åtta någon gång men då mådde jag så dåligt så jag gick och la mig direkt. Idag är jag back on track igen, och har hunnit med tandläkarbesök och VISA fotografering. Tandläkarbesöket var mest för att kolla tänderna inför USA, och fotograferingen gjorde jag för att jag måste ha med mig ett kort till den amerikanska ambassaden nästa vecka. Båda besöken gick bra, tandläkaren fick misshandla mig lite och jag lyckades fastna på bildena. Förutom detta har jag inte alls gjort mycket idag. Legat på soffan, kollat på film och tagit det lugnt. Klagar dock inte, det behövs sånna dagar ibland också. 

 

 Okej, tänkte skriva ett inlägg och berätta lite om min värdfamilj, skola osv. i USA. Jag kommer då bo i Huffman, Texas. En liten ort ca 5 mil utanför Houston på omkring 12 000 invånare. Familjen jag kommer bo hos består av ett äldre par med två äldre, utflyttade söner. Båda är pensionerade, mamman i familjen jobbade som lärare och pappan jobbade på AT&T. Pappan och även den yngsta sonen har också tjänstgjort i den amerikanska armén i ett antal år. I familjen så kommer det även finnas två hundar, båda två schäfrar, och även en katt. Huset de bor i är en, vad jag har förstått det som, ganska stor enplansvilla. På baksidan har de en stor gård med pool, uteplats och hundgård. Tydligen så kommer det gå att använda poolen från april till november/december (!!). 

 

 Skolan då. Skolan jag ska gå på heter Hargrave High School, HHS, och har omrking 1000 elever. Eleverna kallas för Falcons och skolans färger är rött, svart och vitt. Förutom jag så kommer det även gå fyra andra utbytesstudenter på skolan samma år som jag. En från Frankrike, en från Italien, en från Brazilien och så en till som jag inte vet ursprung på. Jag vet att jag kommer få lov att ta amerikansk historia, engelska och matte som obligatoriska klasser, restan får jag välja själv. Min värdmamma ska gå till skolans counselor i juni och då kommer jag få reda på vilka andra klasser jag kommer kunna välja mellan. Jag kommer troligtvis bli junior, alltså gå nästa sista året på high school. Helst av allt så hade jag velat bli senior, som de flesta andra utbytesstudenter också vill, men jag kommer iallafall få gå på senior prom i slutet av året även om jag går som junior. 

 

 Jag är verkligen jättenöjd med min placering! Familjen verkar jättebra och det ska bli jättespännande att få se Texas! Under hösten så kommer troligtvis jag och min värdfamilj åka till Colorado under två veckor, så jag kommer även få se hur det är där vilket ska bli jättekul. Det enda problemet med familjen är att de är Rangers fans, haha skämt åsido. Jag är ett helhjärtat Blackhawks fan, och de försöker redan övertala mig att gå över till Rangers. Kommer antagligen bli en hel del diskussioner om hockey därborta haha.

Än så länge har jag bara pratat över email och facebook med familjen, men imorgon så har vi planerat att vi ska skypa för första gången. Herregud vad jag är nervös. Det känns som om jag kommer glömma bort all engelska jag någonsin har lärt mig när jag sitter där haha. Men förhoppningsvis så ska det gå bra. Det ska bli kul att få prata med dem på riktigt, även om det känns jätteläskigt. Och imorgon så händer en annan sak också. Då är det 100 dagar kvar tills jag kommer stå där på Arlanda och stiga på planet till USA. Tiden går så himla fort, men samtidigt så längsamt. Vet inte om jag vill att tiden ska sakta ner eller snabba på. Tur att man själv inte kan påverka det kanske, haha. 

 

I'm going to Texas people!!!!

Ja! Jag ska till Texas! Jonathan ringde igår när jag satt på lektion så jag sprang ut, tog med mig Maria och Annie, pratade med Jonathan och sen sprang runt, skrek lite, skakade och grät. Blev så jäkla glad och överraskad. Hade verkligen inte räknat med att få famij än och att dessutom få den 1 apri. Ingen trodde ju på mig sen när jag försökte berätta det hahah, men efter ett tag blev de övertygade. 

 Jonathan berättade iallafall att jag ska bo i Huffman, Texas. En liten ort på ca 12 000 invånare cirka 5 mil från Houston. Jag ska bo hos ett äldre, pensionerat par som har två söner (som har flyttat ut) två hundar och en katt. De verkar jättegulliga och jag är jättenöjd! Skolan som jag ska gå på heter Hargrave High School och har omkring 900 elever tror jag. Det låter verkligen jättebra och jag är som sagt jättenöjd! Vet inte jättemycket mer än, men lovar att skriva här så fort jag får veta mer. Har fortfarande inte riktigt hunnit ta in allt. Det kommer nog ta ett tag innan allt lägger sig. Men just nu är jag bara jätteglad och går runt och ler hela tiden. Detta kommer jag kunna leva på ett bra tag framöver haha! 

 

 

 

 

 

Hej på er!

Hur är det? Med mig är det riktigt bra faktiskt. Idag har varit en effektiv dag och dessutom är det fredag och jag är på bra humör. Riktigt glad faktiskt, så då tar jag tillfället i akt och skriver lite här. Inte mycket har hänt sedan sist. Har haft fullt upp med skolan som vanligt, fixat med övningskörningen, väntat på att få en värdfamilj, tränat, umgåts med trivligt folk, väntat lite till. Så har det sett ut ungefär. Tyvärr inget intressantare.

 Ikväll så ska jag iallafall kolla på Let's dance, äta god middag, ta det lugnt och njuta av att det är fredag. Bara fyra veckor kvar till påsklovet nu, och sen sju veckor i skolan innan sommarlovet. Galet hur fort tiden går. Snart är somamren här och snart åker jag. Jag vet att jag är tjatig men hur sjukt är inte det? Gaaahhhhh. 

Hej på er tappra läsare som fortfarande kikar in här! Kul att det finns några iallafall trots att min bloggning ligger i botten. All kärlek till er <3 

 Idag kan jag iallafall glädja er med att jag numera är officiellt antagen av AYUSA! Såg mig själv på deras hemsida imorse och fick mejlet av Jonathan senare på dagen. Har gått runt och väntat på detta hur länge som helst känns det som, så ni kan förstå glädjen! Nu är det bara att vänta på att någon familj ska välja mig. All denna väntan, I'm going craaaaazy haha. Vill bara att någon ska välja mig typ nu. Men som man säger, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Har iallafall en hel del roliga saker inplanerade under våren och sommaren som jag kan se fram emot, dessutom är det bara 97 dagar kvar till skolan slutar! Woop woop! 

 Var bara detta jag ville berätta, att jag numera är en Ayusa Student. Nu är det fan på gång alltså! Snart flyttar jag till USA! Galet! 

 

 

 Fick in den här kommentaren igår från fina Mimmi! För det första, tack så mycket! Blev verkligen jätteglad! Texten var väldigt djup, haha, och det var lite läskigt att publicera den. Men en kul grej att ha kvar som jag kan titta tillbaka på om några år. Eller så kommer jag att komma på om ett tag att den var alldeles för djup och tar bort den. Det är antingen eller, haha. 

 Och så till frågan. Eftersom de flesta som brukar kika in här är framtida utbytesstudenter så tänkte jag att jag lika gärna kunde skriva ett inlägg om hur det går med allt på utbytesfronten. Tyvärr så har jag fortfarande inte så jättemycket att skriva. Men jag kan iallafall nämna det som har hänt. 

- Fyra av fem vaccineringar är klara. Nu har jag bara en kvar och den ska jag inte ta förens än i sommar. 

- Alla ansäkningspapper och kompleteringar är klara och inskickade. Nu väntar jag bara på att bli accepterad av AYUSA. 

- Var i Stockholm i lördags på Get Ready - möte med Explorius.

- Gjorde även ELTIS testet då vilket gick så himla dåligt. Usch usch usch. 

- Har ansökt om att få ''ta ledigt'' från skolan nästa år och blivit godkänd. Nu väntar kampen om att få ta med mig min skol Mac till USA. Jag tänker ta med mig den, så är det bara. 

 

Det var nog allt. Inte jättemycket och inte jätteintressant men det är vad som har hänt hittils. Jag ska försöka bli bättre på att uppdatera bloggen, men när jag inte har något intressant att skriva om så blir det att det ekar tomt här inne. Men jag ska föröka bättra mig! 

 Kram så länge! 

Dagarna rullar på som vanligt. Skola, träna, plugga, äta, sova, det är ungefär vad jag har tid med nu för tiden. Inte så mycket mer tyvärr. Skolan har kommit i gång på riktigt igen och läxhögen bara växer och växer. Men samtidigt så känns det skönt att ha rutin på dagarna igen. 

 På utbutesstudentfronten så har det inte heller hänt någonting nytt. Väntar just nu på att bli accepterad av Ayusa och sedan är det bara att vänta på att någon familj därborta på andra sidan Atlanten bestämmer sig för att de vill ha mig hos sig. Jag har också två vaccinationer nästa vecka och ett get ready möte i februari, men det är nog allt som är på gång just nu. Så fort någonting nytt intressant händer på den fronten så kommer jag skriva det här, vilket vi hoppas blir snart :) 

 

Lite bilder från den senaste tiden. Obrervera Simons sms längst till höger på första raden...

Hejsan! 

 Började denna lördag med att ta en välbehövlig sovmrgon. Somnade alldeles för sent med alldels för mycket i huvudet igår. Under dagen så har jag varit med Maria och även fortsatt med utbytesansökan. Herregud vad mycket det är som ska göras. Läkarundersökningar, vaccinationer, brevskrivande, rekomendationsbrev, SLEP-test, TB-test m.m. m.m, och allt detta ska jag hinna med under en månad. Känns som om det kommer bli stressigt, dessutom är deadlines + Amanda ingen bra kombo. 

 Och det här med brev till värdfamiljen. Vad ska man skriva? Hi my name is Amanda and I'd like to live with you for a year. Nejdå, men jag har seriöst ingen aning. Får lov att tänka ut någonting snabt iallafall. 30 dagar går fortare än man tror.